Många av er kanske lägger ner flera 1000 tals kronor på sexiga underkläder för att göra era partners nöjda, men är det verkligen viktigt? Självklart kan de vara kul att krydda till det lite men hur mycket bryr sig egentligen killen?

Detta är självklart olika från person till person men faktum är att en kille hellre tittar på en snygg tjej i en tidning där underkläderna och outfiten spelar stor roll. Men skillnaden är den att killar inte vill se sina tjejer som sexobjekt utan de uppskattar dem precis som de är, då de är kära i personen på insidan.

 

Sen finns det de killar som helt enkelt kör med meningen " vad spelar det för roll? dem ska ändå av! " vilket man ka resonera fram och tillbaka hur man borde tolka det. Jag tycker dock att man bör göra precis hur man vill, då era partners älskar er oavsett. Men kanske är du den som inte vågar klä upp dig då du orar dig för vad killen ska tycka eller att han blir obekväm. Mitt tips är helt enkelt att bara prova och se vilken reaktion du får eller helt enkelt prata om det. Känn av med varandra och kanske kommer han med en och annan idé själv! 

 

Att ungdomarna idag är annorlunda idag jämför med när vi var små är ett väldigt stort samtalsämne. (För er som undrar är jag 17 år, strax 18) Personligen är jag chockad och fullkompligt panikslagen över hur det kommer fortsätta. När jag var 12 år då hoppade man hage, spelade fotboll, lekte med kompisar m.m. Utseendet var rätt naturligt, man kunde ha lite mascara när man skulle på disco eller liknande aktiviteter.

 

När man sedan blev 13 och började 7:an så hade man mascara nästan varje dag men för övrigt så var varken kläder eller utseende speciellt viktigt, utan man njöt av livet och var med kompisar. Idag har de flesta haft sex innan de fyllt 14 år, de röker, springer på fester och lever de liv som man egentligen inte borde göra förän man är 18år. En del 13 åringar idag har till och med haft fler sexpartners än dem som är 23år... galet... och hemskt! Har hel enkelt dragit slutsattsen att jag ska låsa in mina barn! nej men är det verkligen rätt att det är på det här sättet? Och vad gör föräldrarna? jo de har ingen koll alls. De tror på sina underbara barn och sätter inga gränser för vad som är rätt och fel. Sen finns de självklart de föräldrar som kämpar livet ur sig men som helt enkelt bara har hopplösa barn.

 

Så vad ska man nu göra åt detta, Hur ska vi kunna ändra på det? 

Lägg en kommentar om era åsikter!

 

Tänkte passa på att tipsa om ett super bra program som man kan använda sig av när det kommer till planering och upplägg av olika dokument och anteckningar. En super bra hjälp i t.ex. skolan där man kan ha alla ämnen samlade på en och samma plats. Programmet har olika funktioner som kallas taggar. Det kan vara saker man ska fråga om, tänka på eller telefonnummer till viktiga personer. Man kan ha flera avsnitt och i varje avsnitt flera kapitel, perfekt för alla ämenen i skolan. Så om ni inte redan har det på datorn köp det! Nedan tänkte jag visa lite exempel.

 

lännk för att komma till Elgiganten där One note säljs!

 

Vi alla står dagligen framför den där jävla spegeln och glor på vår kropp... gång på gång studerar vi den samtidigt som vi kommeterar våra brister och fel. Hur många gånger är det engentligen som vi verkligen beundrar oss själva och vårt utseende? Nej istället ska vi tänka på hur grannen ser ut eller sin bästa kompis eller varför inte alla de andra tusentals brudar som befinner sig på jorden. Jag är väl unik som invivid, är väl meningen att jag inte ska se ut som alla andra? Vi är inte likadana och vi bör inte heller vara det då vi faktiskt är skapade olika. Vi svälter oss själva för att bli smalare, träna livet ur oss för att få snyggare röv och inte håller vi tyst om det heller... Nej utan hela världen ska veta om att vi försöker bli smala trots att vi redan är smalar som som stickor. I slutänden handlar det inte ens om vår kropp utan om uppmärksamhet. Vi tjejer söker ständigt uppmärksmahet och vi tar till alla möjliga knep och trix för att få den... patetiskt elller hur? Om ni som människor har något som människor vill lägga märket till så tro mig, ni kommer få er uppmärksamhet! och inte för att ni har jagat den utan för att ni förtjänar den!

 

Ni kommer få dedär fina kommentarerna av de som faktiskt beundrar dig! Så jaga inte de falska komplimangerna från bekanta utan var nöjd med de äkta som faktiskt dyker upp genom livet. Kroppen är er gåva och låt den då lysa på precis rätt sätt, på ditt sätt! Be proud of what you have and rock it! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För många tjejer räknas utsidan då man behöver något som man kan gå igång på, något som tänder gnistan. Sen finns det de tjejer som blir kära i själva personligheten och inte alls bryr sig om utseendet. Det finns inga rätt och fel utan känslor är känslor, inget vi kan styra. Ibland är det helt enkelt bara killen som dök upp. Han kanske har sina brister och saker som man inte tycker om, men ändå väljer hjärtat den kille framför den perfekta killen som man dagligen berättar om för sina tjejkompisar. Varför? kan vi inte bara få bestämma själva vem vi vill vara kär i och inte! Livet hade varit så mycket enklare.. Men någon snubbe bestämde sig helt enkelt för att människan skulle ta en jävla massa omvägen och lära sig genom livet, istället för att få allting serverat. Förmodligen bra då man lär sig av sina misstag men hur kommer de sig att en del människor får gå samma gång om och om igen? ödet skulle vissa säga.. Jag skulle säga.. otur!  

 

Livet är helt enkelt inte rättvist! 

 

 

 

 

 

 

Katastrofer och tragiska händelser händer varje dag i vår lilla värld. Vi kan inte unvika dem och vi kan inte glömma dem. Alla runt omkring oss säger att de förstår och att det är synd om oss medan ingen av dem vet hur vi känner oss, vad vi villl göra eller hur mycket vi bara vill försvinna för en kort stund. Alla har sina situationer och sina händelser som de måste klara av. Varför står vi då där som utomstående och bestämmer på vilket sätt det bör göras? är upp till var och en hur man vill hantera sin sorg. Men låt de inte bli en sympati grej utav de hela utan låt det vara din grej. Ingen vet hur just du känner dig, ingen bör heller göra det. Men låt då inte du som offer tro att dem ska förstå och hantera de rätt. Det handlar lika mycket om att du som utsatt har förståelse för dem lika mycket som dem har förståelse för dig. Hantera känslor rätt och ta ditt liv i egna händer.  

 

Världen kommer alltid fortsätta utan din tillåtelse, det är bara att acceptera. Vi har alla våra ena små knep för att göra vardagen lättar och kanske tar det tid innan just du hittar ditt!

 

Som Arthur Asher en gång sa.....

 

 

Vart vi än tittar och hur mycket vi väl försöker så går det aldrig att undvika falska människor. Personligen förstår jag inte riktigt mig på hur det kan vara så svårt att bry sig om någon, vara ärlig och faktiskt behandla någon rätt. Nästan alla har haft en falsk vän eller kanske till och med släktning.. och visst är det irriterande? Gång på gång blir man besviken och irriterad medan dem står och ber om förlåtelse. Kompisar visst.. skit i dem! men släktningar, ditt egna blod? Hur mycket skit ska man ta? Man får reda på av andra hur mycket dem har ljugit och dem skiter i er hela tiden. Man träffar sin släkt hela tiden och dem om några bör man väl älska och bry sig om? Men många verkar ha svårt att förstå det här med ärlighet och förhållanden av alla slag!

 

Och vi tjejer är värst... 

Vi tjejer står med våra "kompisar" i omklädningsrummet på hm och säger hur fin toppen är och hur hon ska köpa den. Sedan hör man av andra kompisar hur hon stått några dagar efter och berättat hur ful topp man köpte. Många brudar är också väldigt trevliga mot varandra när man väl umgås och säger hur mycket dem älskar varandra, Men när andra kompisar är med ja då är hon äcklig och as pinsam! Skärpning tjejer.... 

Så jag har slängt ihop en liten 3 stegs manual till hur man lyckas;)

 

* Bli vän med någon som faktikst är likadan som du! Dock inte för lika då komplikationer kan uppstå av det..

 

Och det här handlar absolut inte bara om pojkvän och flickvän utan även kompisar. Dina kompisar behöver också veta att du älskar dem och att dem kan lita på dig. Ta med tjejkompisen på en fika, vad som helst och prata sedan ut, en bra vänskap behöver alltid ren luft. Sedan så glömmer ni inte att bråka lite, då ni faktiskt lär känna varandra ännu bättre!  

 

Så sköt om alla era vänner och släng bort de falska! De kan ju dra sig mot alla andra falska männikor och ha massa låtsas vänner medan du gottar dig med de som faktiskt bryr sig om dig! Kraaaaamar! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bussen kan vara en av de läskigaste ställen vi människor vet? Eller överdriver vi alla historier till våra kompisar i telefonen hur läskig gubben var som satte sig bredvid och hur jag aldrig mer ska åka buss. Jag har hört så många berättelser om hur detta blåa fordon (eller vilken färg era nu har) skrämt upp er gång på gång. Men är inte bussen en plats för lite egentid eller avkoppling med musiken på högsta nivå i hörlurarna. Och alla dessa tankar som dyker upp när man sitter där och glor ut ur rutan, samtidigt som man stirrar på miljön som fladdrar i ruskande fart. Men ändå är bussen jobbig, och den jobbigaste händelsen som verkar kunna hända, är det där pinsamma mötet med en ny människa som slår sig ner bredvid.

 

Har vi en väska ligger den på platsen bredvid och musiken är på högsta nivå... I FALL... personen får för sig att fråga i fall man kan flytta på den. Eller så är det standard att lägga upp benen och låtsas sova... oojj så djupt jag sover.... sneglar inte alls med halv öppna ögon ifall det kommer någon i gången... Men HALLÅÅ? hur blyga är vi människor egentligen? Vad är det läskiga med en främmande människa som bara sitter där? inte direkt ett monster som ska äta upp dig som du delar plats med. Kan vi inte bara häsa och vara trevliga och sedan glo ut ur fönstret med vår musik i öronen. Neej för skulle vi vara trevliga och hälsa så åker sedan mobilen och sms rutan upp!

 

Och är det inte standard sms till kompis så kommer det alltid en status på fb...

Nu har jag startat en blogg som jag verkligen ska försöka skriva och engagera mig i! Men istället för att skriva om ovänsäntligt skit så tänkte jag sätta lite krut på att skriva om livet i allmänhet-alltså inte om mitt liv. Och mitt första inlägg kommer handla om bloggen och bloggande överlag som ständigt fortsätter att växa i Sverige. Ni sitter där hemma, först med 300 google sök om hur man ska få till en stilmall och hur man gör bloggen snygg. Vissa av er har inte ens hunnit starta en blogg eller kommit på ett namn innan ni helt galna slänger er ut på nätet efter tips. Sedan kommer alla tankar in om hur kända ni kanske kommer bli och sedan fortsätter sökningarna 

 

Töntigt eller hur? men alla är vi likadana! Pengakåta jävlar som gör allt för att bli kända istället för att helt enkelt skriva för att det är kul. Livet ska vara kul och blir jag känd eller inte, ja det får väl världen bestämma. Men människan är en klurig varelse och vi drömmer oss alltid in i filmernas värld där man tror att man kan dela med sig av hela sitt liv precis som Carrie i sex on the city. Men sötnosar välden är kritisk idag, folk hånar, sprider rykten och skrattar er rakt upp i ansiktet för att ni sitter hemma vid er dator, blogg och berättar om hur ledsna ni är eller hur godissugna ni är. Ingen bryr sig? Inegn har någonsin gjort, men i denna konstiga upp och nedvänd världen har till och med detta blivit viktigt. Vi kommenterar om hur mycket godis vi har hemma eller hur dåligt vi faktisk mår jämfört med personen som först öppnade sig om sina känslor (behov..). Har allmänheten verkligen rätt att veta hur vi mår eller vad som händer i våra liv, borde inte det vara privat?

 

 

Kommentera om era åsikter! Annars önskar jag er godnatt och en trevlig stund i kuddens famn!